Då var det dags igen.

Jag har kommit fram till att när jag får brev där det står att Landstinget Västmanland Barn- och ungdomskliniken är avsändare så får jag väldiga nervösa problem, mina nerver vill verkligen inte fungera som vanligt. Med andra ord så är det dags för den första kontrollen sen dom tog bort medicinen och nerverna går i taket och funderingarna bara flödar fram från alla mörka skrymslen och vrår. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att allt ska se bra ut fortfarande för jag vill verkligen inte göra om någonting utav det han har varit med om. Visst ser allting bra ut, men det gjorde det och andra sidan när vi åkte från Göteborg också och det slutade med att han fick Betablockare den gången, så jag kan inte låta bli att undra vad som händer den här gången. Jag försöker komma på om dom kan hitta någonting som jag inte redan vet om. Det värsta som kan hända är väl att blåsljudet har blivit värre för då blir det inge roligt, eller att hans hjärta slår mer oregelbundet än vid förra kontrollen. Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta, är det nånting jag har lärt mig så är det att aldrig ta ut nånting i förväg. Bara för att han ser pigg och frisk ut så betyder inte det att han är det, det visade sig ju ganska fort. Folk har så svårt att förstå hur någon kan vara sjuk utan att det syns på dom, jag menar, Gustav har varit dålig sen han föddes men folk förstår inte bara för att han alltid har varit pigg trots sitt hjärtfel och trots sina mediciner.
Jag kommer inte få en lugn sund förrän jag har fått resultatet, vilket betyder att jag kommer gå och oroa mig (förmodligen i onödan) tills onsdag eftermiddag. Det skulle vara så skönt att slippa fundera och tänka på alla scenarion, men hur kan jag låta bli? Vad ska jag fundera på annars? Det är allt som snurrar i huvudet mestadelen av tiden. Folk säger att jag behöver en hobby för att tänka på annat men vad ska jag då hitta på? Fortfarande så många frågor kring allt men så få svar att få.

Bjuder på en gammal bild från operationen i Gteborg för att visa hur långt han har kommit

Kommentarer
Postat av: Maggan

lille gubben... Men han va stark där... du oxå madde!!! kommer aldrig glömma våra samtal!!! Friends forever!!! <3

2011-05-09 @ 18:20:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Lilypie Second Birthday tickers