Jul!

Ja då var det jul igen och lillen har redan hunnit bli 6 månader. Känns lite overkligt, tiden går så fort. Det känns som om det var igår man kom hem från BB.

Kvällen innan julafton var vi bara hemma med lite myspys och lugn och ro.
Började med lite kvällsmat och sen satt vi resten av kvällen i vardagsrummet och njöt av lugnet före stormen.




Sen började vår lilla prins bli trött och det var dags att gå och lägga sig.

På julaftonsmorgonen var det bara att kliva upp fast jag inte riktigt ville (skulle kuska runt hela stan kändes det som). Började i alla fall med att min pappa kom och hämtade oss och vi åkte till farmor och farfar för att fika. Väl där så var det ett fasligt virrvarr av människor: pappa, elinor, felix, amanda, pontus, farmor, farfar, faster, kusiner, pappas moster och pappas mormor. Så det var inte mycket man fick se av lillen heller. Han skickades runt åt alla möjliga håll och kanter, men till slut blev det för mycket och han ville bara sova.
När vi sen hade fikat så skulle vi till min mormor och morfar för att äta mat. Men då var det nån som inte riktigt ville sova utan han ville ju ha mat han också.

Han tyckte det gick lite långsamt så han började med haklapp som förrätt.





Efter maten var det dags att öppna julklappar och Gustav fick en hel hög med grejer. Lära-gå-stol, bäddset, leksaker, kläder, en ny bilstol m.m.

Efter en lång dag var det dags att gå hem och sova. Stackaren tittadde nästan i kors.



God jul önskar med varma kramar Gustav

Det går framåt

Nu är han äntligen nästan helt återställd. Det enda han har kvar är hjärtrubbningar och blåsljudet. Fast rubbningarna äter han medicin för och blåsljudet vet läkarna inte varför han har så det är lite läskigt. Så det måste vi hålla koll på, vilket betyder att vi åker till Västerås igen med jämna mellanrum. Trodde att vi äntligen skulle få slippa det. Men jag antar att man får försöka se det positiva som händer istället.
Såret läker jätte fint och det är skönt.



Dessutom har han fått börja bada igen. Gissa om han tyckte att det var skönt. Det var dessutom trevligt att slippa tvätta honom med våtservetter nå mer, det blir inte riktigt samma sak. Så det är ju i alla fall två framsteg.


Det som är jobbigt är att allt tar sån tid. På ett sätt så har han ju hämtat sig bra från operationen men på ett annat sätt så känns det som om allt står still och ingenting händer.
När vi var i Västerås förra gången så sa läkaren att han inte riktigt visste hur länge han skulle få äta sin medicin och känns inte så jätte kul direkt. Han trodde att Gustav skulle få ha den nåt år i alla fall. Men jag hoppas att han inte behöver den så länge.
Men på tal om andra saker. Hur söt blev han inte i mössan som Sandra köpte åt honom?




Lite stor kanske men ack så söt.
Så vi säger tack tack snälla Sandra

RSS 2.0