Dessa förbannade hyenor!
Ibland blir jag bara så trött på folk så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Folk som inte har med saker att göra bara ältar och ältar och förväntar sig att jag ska sitta och skvallra om det. Ge fan i det om ni inte bryr er annat än att vara ohälsosamt nyfikna och låt mig vara ifred. Inte en enda dag går utan folk som är som iglar och frågar och undrar än om det ena och det andra. Har sagt det förut och säger det igen. JAG BERÄTTAR INGET OM NI INTE HAR MED DET ATT GÖRA SÅ GE ER!
Nu ska jag ju inte vara hemsk och dra alla över en kam, för det finns folk som hör av sig varje dag som faktiskt bryr sig om mig och inte om att tillfredsställa sin nyfikenhet. Er alla tycker jag fruktansvärt mycket om.
Så nu sitter jag här mitt i natten, hög på energidryck och beklagar mig över alla hyenor i stan som inte bryr sig ett jävla skit. Jag är så trött på det. Om man inte bryr sig om folk varför höra av sig? Kan man verkligen vara så förannat nyfiken så man måste hålla på och göra saker värre än vad det redan är? När folk ställer en fråga som: Har du kommit över det nu då? då blir jag bara arg. Jag kommer över det när jag gör det. Det är inte precis någonting roligt. Det är pappan till min son och jag har en historia med honom. Varför måste jag komma över det på två veckor? Varför kan det inte bara få ta den tid det tar? Det blir inte bättre av att ni tjatar om det varenda dag, jag vet att ni vill veta grejer men vill jag inte berätta ena dagen så vill jag förmodligen inte berätta dagen efter heller eller dagen efter det. Alla ni som säger att det bara är att ringa om jag behöver prata, er vet jag iaf att ni bryr er. Jag menar, vad ska jag göra? Ska jag bara be folk att dra åt helvete efter som dom inte fattar? Allting blir så mycket jobbigare när man inte får tänka och tycka i fred, utan alla ska lägga sig i och vet precis vad jag egentligen ska tänka och tycka. Just nu snurrar det runt i skallen och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men allvarligt, få höra nu. Vad tycker ni egentligen? Är det konstigt att jag är ledsen?
Det är absolut inget konstigt att du känner som du gör!! Och du har all rätt att bli arg tycker jag. Försök sålla bort dom du känner inte bryr sig och konsentrera dig på dom som gör det. Man har konstiga känslor när sånt här händer och det är inte alltid man känner igen sig själv, det är ju som tur är inget som händer varje dag. Och även om man varit med om förluster förut är det inte säkert att sorgen beter sig lika.
Det jag tycker funkar bäst, på mig i alla fall, är att älta och älta det som hänt, prata, prata, prata...jag tror inte det är bra att stänga in sina tankar för då exploderar man nog till slut på ett eller annant sätt!
Sen kan det vara bra att få göra saker eller prata utan att ämnet kommer upp över huvud taget men det är ju du själv som måste bestämma det! inte den du för tillfället träffar på stan eller vart det nu kan vara.
Jag vet inte alls vem han var mer än att han var Gustavs pappa, har bara sett honom ett par gånger på håll. Men dina känslor och tankar finns ändå och behöver du hjälp på ett eller annat sätt eller prata så finns vi här, både jag och pappa!
Kramar till er alla!!!
Hejsan gumman. Jag förstår precis vad du menar. Det här är välrldens mest nyfiknades stad. Alla ska veta allt om alla. Jag finns här och det vet du. :) Kraaam
Jävligt bra skrivet Madde! Skönt och få ur sig lite ilska på folk som inte förstår vad vett och etikett är för något :) såna behöver man inte i sitt liv! Stå på dig och tyck vad du vill, känn hur du vill känna och säg vad du vill och säg inte det du inte vill :) Kram på dig /Grannen
hej snuttan... finns när som helst på dyngnet... det vet du och du har nret.... ta hand om dej och fam. kramar "tant" maggan :D
